Jag har stirrat länge på datorn, påbörjat så många meningar och raderat dem allihop. Jag lever med ett inneboende kaos, men också en skrämmande tystnad. Utanför känns det precis som om jag står i stormens öga, och jag vet inte var jag ska ta vägen. Det finns så mycket att tänka, känna och säga. Om jag öppnar munnen rinner tårarna, men inga ord vill passera mina läppar. Så jag sitter här tyst, och känner att stormen fortsätter riva i min omgivning.

Jag måste påbörja en process för att reda ut knutar i mina tankar och i mitt hjärta. Men frågan är hur.

Idag är jag ordlös. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag brukar inte gråta. Genom allt som har hänt så har jag fällt få tårar, och har gått in i mig själv istället. Men sedan i fredags har jag gråtit till och från i två dagar. Jag skyller lite på den sorgsna tv-serien jag följer, men ändå har jag gråti...